precis vart ute o cyklat 1,5mil för att få av min allt. men de går inte... de sitter fast, eller snarare de har vuxit fast efter alla år. försöker att ventilera genom att prata med någon ibland. de är jobbigt, allt är jobbigt börjar bara gråta och kortar ner allt o berättar inte ens hälften av vad som behövs. vet inte va jag ska göra längre, försöker orka jobba men de går tungt. försöker äta, men mår bara så fruktansvärt illa. försöker motionera men min astma stoppar mig men skulle kunna fortsätta tills jag svimmar och spyr. Är så less på livet, ser inte fram imot nånting längre. Inte midsommar, inte semester, inte att leva livet på sommaren... nej ingenting. Är konstant trött för jag sover knappt för alla mardrömmar. Välkommen till mitt underbara liv.